Julia

superglad är jag!
har fått tag på Thåströms nya album (det har inte släppts än) och det är så jäävla bra.
och jag är så sugen på att se honom nu! det ska jag på fredag!! samt om några helger igen.
han kommer även till hultan, så jag ska dit faktiskt!

blir asglad när jag tänker på att vi gick vidare och ska spela i länsfinalen i musik direkt. så jävla roligt!
kalmar teater, 28 mars, 18.00 kom och se. fett kul.

sen är jag så himla kär också, jag har visst hittat världens finaste pojke.



tänkte dra in till stan och köpa blond hårfärg nu.
behöver färga utväxten och jag ska faktiskt ha blont ett tag kanske!

Tjaaaaaa

Usch allting är så kaos. Saker behöver göras, snabbt. Och jag kan bara röra mig i ultrarapid.


Kulturnatten ikväll och jag har korallfärgade naglar. Yessssssss
Nämen ska bli kul, även om jag inte är så pepp nu. Men jag vet varför och det blir bättre när jag träffar mina tjejer alltså.

Har även världens beslutsångest och den har varat kanske tre veckor nu. åååh. Önskar ibland att det fanns ett korrekt svar, att det någonstans fanns ett facit.



Annars så.. är det kanske inte riktigt som vanligt. För jag är nog kär :)


Och det är snö överallt, mycket snö, tjock vit ren fin snö! Jag älskar fortfarande snö lika mycket. Igår natt kunde jag inte sova så jag gick ut en lång promenad i nysnön. Det var inte alls mörkt ute fastän det brukar vara becksvart, snön lyste upp allt. Såg två rådjur med. Snö är förövrigt jättejättegott. Svårt att sluta äta nästan.



Ska bli intressant på måndag btw.

puss

(saknar dig megamycket med. fatta svårt :()

Tja.

Just nu:

Sitter i sängen med datorn i knät (är lite rädd för att bli steril kanske! men jag sitter så varje dag ändå) och lyssnar på Cornelis. Känns bra. Tänker på 70-talet. Pratade om det med Jakob innan och blev som vanligt lite lyrisk. Jag älskar det. Tanken på att jag inte fick vara med och vara ung då gör mig lite sorgsen. Men jag kan nog leva med det. Eventuellt. Känns ändå bra att ha en sådan idealbild av det, kan fantisera fint om det då. Inget ska förstöra det! okej.

Jag blir även bara mer sugen för var dag som går att på riktigt lära mig spela gitarr. Och munspel. Och piano. Ska inte ha förmånga önskningar, men de där instrumenten ska jag nog ändå klara av att lära mig behärska innan jag kolar av så att säga. För jag känner mig fullproppad med vilja att skapa musik, och skriva lite till. Fantastiskt inspirerad!


Jag ljög förresten, sitter i soffan.

Ska få huvudrollen i vår slutproduktion Momo. Ska alltså spela Momo. Intressant! Fast bara jag vet om det än, min lärare fick mig att lova att hålla det hemligt. Han sätter rollerna och regisserar totalt, inte så mycket fritt som innan. Väldigt roligt och framförallt utvecklande.

Jao. Vi ska vara med i musik direkt också med uppdrag:gbg. Helt okej kul!



Vår?
PARIS?!
Jobb?

puss

Du sa realism,
när jag föll och flög på samma gång.
Jag sov i fantasi och skrev en sång,
och Du stod suckande och iakttog min dans
för något som egentligen inte fanns.

Jag skrek poesi
och du stod kvar på jorden och såg på.
Du log, och jag försökte nog förstå,
men jag stod fångad i min drömda sagovärld
och flängde runt i fnoskig flärd.

Och nu så står jag vilsen här bland brända skepp
och körda lopp.
Bland molnen finns det hopp,
men på jorden står min kropp.
Och min kärlek finns minst tretton trappor opp,
i min drömda sagovärld.

Du sa "Altruism",
ett svårt ord som jag inte kände till.
I min värld får jag göra som jag vill.
Så jag gick fram och sa "Du, dig vill jag ha"
Jag fick en kram och allt var bra.

Så jag skrek "Romantik!",
du var nykter nog att säga "Kom,
kom jag har någonting vi måste prata om"
och nykter utav vin och full av längtan är det lätt
att säga fel och tänka rätt

Nu går mina tankar till en prins
och till en sagofe
som sitter på kafé,
vid en blomstrande spaljé,
och bara blandar ut sin tid med lite te
i min drömda sagovärld.

Du sa "Kom tillbaks
när du tappat dina vingar och kan gå".
Själv hade jag ingenting att föreslå,
så du klippte mina vingar och min himmel rasa' ner
och allt blev mörkt och inget mer.

Och jag darrade av skräck,
när Du sa "Välkommen till Verklighetens land!"
Här hostar vi i sot och svett och sand.
Här kan vi leva som dom vänner som vi är,
bland alla andra som är här

Men mina vingar växer ut igen
när vinden stör ditt mörka hår,
och jag tror nog du förstår
när jag far upp dit ingen når,
och när jag vinkar ner till jorden där du står.

Kändes som dags för ett nytt inlägg, det var ju trots allt ganska precis en månad sen sist.
Jag mår bra! Trots att dagen och kvällen var knäpp. Jag var lite glad ändå! :)
Annars går jag överlag runt och är ganska tillfreds med livet nuförtiden.
Igår var det julafton, jag fick fina presenter.

Nä. fel natt att skriva.
- jag har ont i huvudet
- jag är trött
- jag är godissugen
- jag är röksugen
- jag kan inte koncentrera mig
- blev nyss lite avbruten


Jag mår bra anyways. fint!




Jaaaaaag. ehm. nä. jag har inget att säga. än.
om ett tag kanske ^^ puss

Hej kungen! Jag tycker att du, inom en snar framtid, ska skriva ett blogginlägg!
Det var bara det jag ville. Hihi. Nu ska jag sova.
Och du, jag hoppas du mår bra!
PUSS <3


Vad glad jag blev :D så nu ska jag skriva.


Igår hyrde Anna, jag och Emmie film och köpte kladdkaka, sen satt vi hos mig och hade mysigt. Vi gick även fina snöpromenader. När Anna åkte hem och packade (hon drar till Dublin idag, fett avis) lyssnade jag och Emmie på mumin & draken. <3 Vi såg den på polska också. Jag ska tatuera in den! Draken alltså. Fint.

Påtal om snö. Jag älskar ju snö. Det är nåt visst med snö. Som gör mig, om inte lycklig så harmonisk.

Harmonisk..
Jag som brukade vara så bekymmerslös, likgiltig inför allt och leva för stunden. Vad hände?
Varför kan jag inte bara släppa (vad det nu är jag inte kan släppa) det?



Ibland är jag glad, ibland är jag ledsen. Jag försöker att vara mer glad än ledsen, så glad som möjligt!
Det är mer givande att vara glad. HAPPINESS, ibland lyckas jag, ibland inte. Det är ju så det är.


Tja, angående skolan så är jag


ÅH JAG MÅSTE BARA BERÄTTA innan jag fortsätter! Jag hade totalt glömt bort det här men nu kom jag på det!
Jag såg en mus idag! Åh så himla liten och fin den var. Den såg så väldigt rädd ut. Den kilade runt på en kraftigt befolkad trottoar, mellan ben och längs med husväggar. Jag ville hjälpa den, men hur skulle jag kunna det? Den var ju rädd för mig med. Så jag försökte liksom skydda den mot andra människor genom att stå still och blockera vägen för förbipasserande gråa stressade väsen. Stora hemska klumpar. Stackars lilla mus.
Jag minns inte riktigt vad som hände sedan, hur avslutades det hela? Jag har så svårt att minnas avsked.
Hur saker och ting tar slut. Abrupt? Eller rinnande ut i sand?
Kanske kilade den iväg. Kanske var det jag som fortsatte gå. Den kanske sprang in i något hål i väggen på huset?
Jag hade helt klart kommit ihåg om den blivit ihjältrampad eller liknande, så det är uteslutet.
Det var fint hur som helst. En liten ljuspunkt i vardagen, en tankeställare eller något sådant.


..mycket nära att få indraget studiebidrag igen. Ack och ve. Om jag inte närvarar på precis varenda lektion.
Så nu får jag göra det. Har kommit försent tio minuter båda dagarna, undrar om det gills? Nah.

Imorgon ska jag träffa min mentor. Hon ska skälla på mig. Innan dess ska jag göra omprov, som jag verkligen hade tänkt plugga på men nu kom jag på att det har jag ju inte gjort! Hur kunde jag missa det nu då. Typiskt. Nåväl.
Sen har jag foto. Sen har jag inte teater. För det är knas med den, men det kan lösa sig! Förhoppningsvis. Och annars löser det sig ändå, på ett annat sätt.
Imorgon vill jag. Ha en trevlig kväll. Med någon. Hm

Skit också jag glömde lämna tillbaka filmen idag. Hejdå 40 kronor.


Nu är klockan så mycket så jag kan ju lika gärna sitta uppe lite till.
Så tänker jag jämt när klockan börjar bli såhär mycket. Och det är ju mindre klyftigt!



Jag har en stark känsla av att jag verkligen hade behövt åka någonstans.
Tyvärr så fick jag inte det. Inte ens plan B (som ingen vet om). Fast lika bra var väl det! För nu vet jag en som är lycklig! :D


Jag är desperat. Efter äventyr! Nej. Efter en stor stad.
Jag är inte ens desperat. Likgiltig. Ha! Jag som trodde jag hade glömt hur man var det.
Nu vet jag hur det ligger till. Utåt sett är jag grymt likgiltig. Inåt är jag obalanserad.


Jag är vinglig. håll i mig plz

puss

Nu skriver jag bara för att skriva, jag känner alltså inte inspirationen flöda eller något sådant.
Någon slags uppdatering vad nu det skulle vara bra för.


Åh vad jag inte vill skriva i flytande text, jag vill göra någon slags lista! Det verkar coolt.


I måndags
- kom jag till skolan efter att vi hade slutat för att jobba med projektarbetet
- följde jag med Leo och Rödtopp hem till Leo
- tvingade jag med Leo ut för att förenas med ett smockfullt stortorget utanför hans hus och hylla kalmar ff (som ju tagit sm-guld). Men han tvingade in mig igen
- stod Nils och jag i fönstret och sjöng kalmar ff sånger
- rökte jag vattenpipa och sjöng med Leo, Rödtopp, Nils och Linus hemme hos Leo. Precis som good old days tänkte vi
- började jag tänka jobbiga tankar efter ett tag och begav mig hemåt

I tisdags
- var jag på föreläsning om Hare Krishna (hann bara den, var sektdag på skolan)
- hade jag långa, djupa diskussioner om religion och kärlek med Anna
- hyrde jag och Anna romantiska komedier som faktiskt var bra, vi grät (mest Anna) och kedjerökte och det var väldigt fint. När jag åkte hem kunde jag inte sluta tänka på hur gärna jag vill vara kär

Igår
- skrev jag nationellt prov i fem timmar, ja, jag var den enda som satt hela tiden.
- sprang jag hysteriskt runt och letade efter en lärare
- hittade jag läraren efter några timmar och pratade ut!
- fick jag skriva nationellt prov i ytterligare tre timmar
- åt jag ingenting alls förrän sent på kvällen
- såg jag en mycket bra föreställning med Kalle Haglund och Markus från sirqus alfon som heter LAS (lätt autistiska särintressen) för en hundring och det var det så värt.

Idag
- fyllde rödtopp år
- kom jag till skolan efter lunch precis som de flesta andra. Skillnaden var dock att jag inte söp igår
- hade jag möte med Birgitta. Hon är så himla bra och söt! Hon fick mig att tänka att jag ska fan inte ge upp och det här kommer att gå bra. Tack! Du är den enda som faktiskt lyckas. Vi strukturerade upp allt, jag vet vad jag ska göra
- övade jag på låtar med Leo&Petter
- gick jag, Leo och Petter till café dream och mötte där en journalist och fotograf som skrev ett reportage om vårt projektarbete och tog massa bilder. Skickade även fotografen mina bilder från gbg. Kommer i Östran imorgon eller lördag
- köpte jag för mycket choklad, jag ska ju spara! (fast jag sparar faktiskt duktigt)


Senaste tiden har jag tänkt mycket på
- att jag börjar tröttna på vissa människor
- att jag längtar som fan till stockholm!
- Emmie. Miss you
- skolan
- mitt hår
- saker som är så onödiga
- att ibland när jag tänker så tänker jag som att jag dokumenterar någonting. Alltså jag förklarar vad jag ser och hur personer är, som för att underlätta för tankeläsare typ.
- att jag vill spela in en film
- kärlek som inte varar. Vad många av mina vänner som har liknande problem nu. Jag kanske inte ska bli kär trots allt


öh. puss

Det är jobbigt att ha ångest. Det visste ni antagligen.
Jag har ångest inför skolan.
Nu kommer säkert de flesta tänka 'men åh, vem har inte det', men tja, om man verkligen definierar ordet ångest så får man nog tänka om. Jag tror faktiskt inte de flesta går runt och känner ångest varje dag. Verkligen mår dåligt. Vilket jag gjort nu de senaste veckorna. Jag mår uppriktigt dåligt av att gå till skolan. Det värsta är att det är en ond cirkel, jag mår lika dåligt (nästan, i längden) av att inte gå till skolan.

Något som är ännu märkligare är att jag trivs i skolan. Det är där jag har många av mina vänner. Jag trivs med dem.

Jag vet inte riktigt vad det är. Den rimligaste anledningen är väl att tja, jag har ig i de flesta ämnena och samtidigt struntar i allt vad skolarbete heter. Struntar i det för att det tar emot för mycket, man vill inte frivilligt göra något som ger en ångest. För såfort jag gör eller tänker någonting som har med skolan att göra så känner jag ångest. Liksom, omedvetet. Jag har kommit fram till att det är vad det är, för jag känner igen känslan från tidigare.

Jag vet ärligt talat inte riktigt hur jag ska göra.
Värt att ta studenten såhär?

Här sitter jag nu med blondorange avfärgat hår och känner mig ganska missförstådd.

Jag insåg nyss ett antal saker.
- jag måste bleka mitt hår igen innan jag kan färga det ljusrött
- jag har verkligen inte råd till det
- varför gav jag min in på det här


förra gången jag var blond, vilket var våren/sommaren 07, såg jag lite ut såhär:




eller kanske såhär:




tillochmed såhär vissa dagar:






jag är visst bjuden på maskerad imorgon.
känner att det är en viss maskeradhype på g. kul såklart!


puss på emmie förövrigt!

jag kan förlora mig i. har väntat jävligt länge nu! så jag kanske borde sluta att just vänta.


det är ändå inget jag tänker på. eller så gör jag det. svårt att säga, eller typ jättelätt men jag vill väl inte veta.
vill vakna upp men ändå inte. liksom.

min mamma tittade nyss in i mitt rum. hon frågade vad jag gjorde. jag sa att jag har en nostalgikväll, jag sätter alltid på daugava och tänder rökelse när jag vill ha det så. mysigt. ibland lite åt det sentimentala hållet, men inte alltid och inte nu. hon stängde, men jag märkte att hon inte släppte handtaget så jag väntade. tillslut öppnade hon och sa att det är inte alla som kan ha en mysig stund med sig själv. så log hon och stängde.
kanske har hon lite rätt där. många kan nog slappna av och sådär, men det är ju inte riktigt samma sak.
jag trivs med att ha en myskväll med mig själv. jag saknar inget, jag mår bra.
jag har verkligen vant mig.



och det skulle vara fint om mina förhoppningar äntligen slog in och den här månaden, november, äntligen får detta året att kännas värt! nej det var att ta i kanske. men det känns verkligen som att november skulle kunna bli kanon. börjar med teaterföreställning, sedan blir det spelning på monokrom och fotoutställning. ska se både timbuk här i kalmar och så navid i växjö. och så snackade jag och mamma om att åka till sthlm en helg. plus att jag nu är 18 så det lär ju bli flera trevliga utekvällar. nu tänkte jag även skriva något som jag tror jag struntar i för annars vet jag en viss liten retsticka som gillar att tetas om just sådant.

nejmen. jag känner mig just i denna stund ganska hoppfull! trevligt om det håller i sig.
och nu är det lov så jag kan slippa alla skittankar som jag egentligen aldrig tänker men som ligger och skaver i mitt medvetande likförbannat. skönt!



ändå.. jag ler. och vadfan skulle jag inte göra det för?
precis.

:)puss

Yes, jag skulle sannerligen behöva en resa. Gärna långt bort.
Det är ju trots allt höstlov snart.
Resan ska vara fylld med långa promenader och fika om dagarna och tjusiga drinkar om kvällarna.
Samt någon att prata och ha väldigt kul med.


..jag ska bara vara hemma på höstlovet.

puss

Idag har jag letat runt i kalmar stad och införskaffat mig diverse saker.
bland annat en rutig och mycket färgglad kavaj, en hoodtröja (också den relativt färgglad), en tshirt, en svart paljettrosett och kattöron. mja. det hela blev ganska billigt ändå, jag har mina knep.

var inte i skolan idag.

imorgon blir det utgång, Erna fyller år! ska bli helkul faktiskt, yeah.
och på fredag bli det ännu roligare för då är det festen med stort f.
jag som hade tänkt vara catwoman fick nu redan på att johanna skulle vara det fastän jag på ryktesvägen hört att hon valt smala sussie. men det gör inget för nu har jag en ny grej på g, fast det ska bli topphemligt! (oj jag har redan berättat det för P ju, nåväl)

i vilket fall som helst kom navid modiri & gudarnas skiva idag. TACK.
fan vad jag behövde detta just nu, ny underbar musik som bara lyfter mig! så jävla perfekt, den passade mig som fän.



kattpuss

Jag är bäst!

(måste ha det skriftligt så jag inte glömmer, det blir ju lätt så)

Det känns inte riktigt jag att åka till skolan för att gå på en lektion och sen stanna kvar under fyra timmars håla och ha en lektion vid två. Jag vet inte riktigt vad som flög i mig. Jag önskar jag var hemma, men kan inte åka nu för Anna kommer snart och om jag åker blir hon ensam. Eftersom alla andra i min klass är sämre än jag idag. Och det känns inte ens bra! Jag har väldigt tråkigt. Jag är väldigt hungrig. De har till och med gjort så man inte kan komma in på bilddagboken på de här satans datorerna. Jag är glad!

Det lät ironiskt men det var det inte, jag är glad. Jag köpte kängor igår. Jag älskar dem förutom det faktum att de gör mig tre och en halv centimeter längre!! Men det kan jag stå ut med tror jag.

Jag ska vaccinera mig mot livmoderhalscancer. För det är den näst vanligaste cancerformen hos kvinnor. Men det blir pappas födelsedagspresent till mig, lite tråkigt. Jag kommer aldrig få ihop pengar till en kamera. Visst, det var tydligen svindyrt att vaccinera sig mot det så jag fattar absolut. Det är nog helt okej egentligen. Bara att jag är så överextremt fattig. Mamma behöver inte ge mig någon present heller egentligen för alla pengar jag får ska jag ändå ge till henne.

Jag kan vara lik Thåström i mina nya skor om jag ställer mig sådär liksom. Coolt.

Fyfän vad jag är hungrig. Jag ska nog gå ner och köpa ett frukostpaket för tio kronor. Fast jag gillar inte juicen. Eller paprikan. När jag tänker efter så har vi lunch snart.

Jag är inte överextremt fattig. Det finns helt klart människor som är fattigare i Sverige. Och världen ska vi ju inte ens tala om. Jag är sådär typiskt medelklass. Jag insåg det när jag lyssnade på bredäng centrum med dk igår. Tänk om jag hade vuxit upp i en trasig förort med lika trasiga människor som bänkar utanför ica. Inga pengar och mina föräldrar kämpade och jobbade nästan dygnet runt för att ha råd.

Visst, jag var ett skilsmässobarn i norrliden, det låter lite trasigt, haha. Jag gick på novaskolan! Men jag har liksom aldrig behövt lida för att vi haft för lite pengar. Inte heller levt flott och fått allt jag velat ha. Det är nog det bästa, man får kämpa för det man önskar sig men det finns möjligheter att få det utan att slita ihjäl sig. Liksom.

Man tänker inte så mycket på det där med samhällsskikt och klasskillnader. Fastän det fortfarande är väldigt aktuellt.

Men jag läste häromdagen i en novell av en som jag inte minns namnet på, att för att komma uppåt i samhället så är kunskap viktigare än pengar. Och så tror jag också att det är. Du är den här trasiga förortsmänniskan men flyttar till en ny stad och vill umgås med människor från ett högre skikt. Då kommer du längre med intelligenta åsikter och tankar och kunskap än med pengar. Det blir mer din väg in liksom. Att vara bra på till exempel musik eller att skriva. Då blir du accepterad på ett annat sätt. Men hur ska man bli bra på musik när man lever så långt ner och knappt har pengar?
Allt är möjligt om man har en dröm.